Hon lämnade storstaden för att bli blomsterbonde

Påfågeln Prince spanar ut över trädgården med stjärten släpande på altanräcket. Nedanför honom växer glada ringblommor och envisa jordärtskockor. Bland pallkragarna strosar en svart tupp och två nykläckta ankungar leker i en bassäng. På andra sidan kaprifolen skymtar havet.

Det här är Emily Bratts hem sedan sju år tillbaka. När hon fick sitt första barn bodde hon i Linné men längtade efter ett liv på landsbygden. Som småbarnsförälder blev det få klubbkvällar och sena restaurangbesök och hon drömde om mer tid och plats för att odla. Hon jobbade redan med trädgård men ville ha sitt stora intresse som en naturlig del av vardagen.

– Innan var jag mer intresserad av gestaltning och växtkombinationer men när jag fick barn ville jag skifta fokus till att leva på ett hållbart och självförsörjande sätt och framför allt ha djur, säger hon.

Bytte grönsaker mot blommor

Flyttlasset gick till en havsvik på östra Tjörn och ett hus vid grusvägens ände. Hennes första tanke var att bli självförsörjande på grönsaker men snart blev hon mer intresserad av blommor. Nu håller hon på att bygga upp sin egen drömträdgård med en färgglad blandning av sommarblommor, fruktträd och blommande buskar.

Målbilden är en blomstrande och fantasifull trädgård med massor av djur. Ibland ser hon framför sig Körsbärsdalen där bröderna Jonatan och Karl Lejonhjärta bor.

– Mitt ideal har alltid varit en slags paradisträdgård. Den kan ju se olika ut för alla, men min är nästan lite biblisk med djur som strövar omkring och en plats där alla individer är välkomna och har en roll, där även ogräset är välkommet, säger hon med ett vaksamt öga på Prince som gärna vill hacka på den utstötta vita påfågeln Indira.

Genom åren har hon blivit ett känt ansikte för personer som är intresserade av inredning, design och trädgårdsarbete. Hon bloggar på Elle och driver företaget och Instagramkontot En annan slags trädgård. Nyligen var hon med på tidskriften Rums lista över de 100 mäktigaste inom arkitektur och design, som enda trädgårdsperson bland kreddiga arkitektkontor, konstnärer och designföretag.

LÄS MER: Koloniområdet Sjöbergen – en oas för odlare och fritänkare

I nomineringen nämndes hennes engagemang för en mer hållbar blomkonsumtion. Emily Bratt är en av företrädarna för trädgårdsidealet ”slow flowers” som handlar om att ta tillvara på lokalodlade blommor i säsong i stället för att köpa importerade och hårt besprutade snittblommor. Hon är lärare på Sveriges första utbildning i ämnet på Gunnebo slott och uppskattar att fler börjar odla egna blommor eller väljer snittblommor efter säsong.

– Att äta och leva efter säsong har fått fäste i folks medvetande när det kommer till mat. Maten var först och nu står snittblommorna på tur, nu vill vi också börja odla vår egen fredagsbukett, säger hon.

Hon vill också inspirera folk till att våga ta ut svängarna i trädgården och byta ut stenplattor och stora altandäck mot träd, buskar och färgglada rabatter. Hon tror att det är inredningsstilen ”ljust och fräscht” som har smittat av sig på utemiljöerna.

– Det låter hårt, men om man tittar på hur våra villaträdgårdar sett ut de senaste 20 åren så är det den stora ökensången. Det har varit ett landskap av hårdgjorda ytor, mycket stenmaterial, tumlad betong och minimalt med växtlighet.

Skriver på sin debutbok

I hennes värld behöver det inte vara så tillrättalagt. Hon går mer på lustkänsla än noggrann planering och buketterna som hon visar upp i sitt flöde på sociala medier får gärna vara spretiga och drösa över vasen. Det händer att hon pratar om ”fläskfärspaletten” eller använder andra påhittade ord för att beskriva blommornas nyanser. Just nu vrider hon extra mycket på orden eftersom hon skriver på sin första trädgårdsbok som ska handla om det nya blomstrande idealet.

LÄS MER: Biodling på Bergakungens tak

Lärarjobbet och boken har gjort att den egna trädgården inte ser ut som hon önskar just nu. I år såg hon framför sig att den skulle vara extra prunkande med massor av sommarblommor men efter en intensiv jobbperiod har ogräset tagit över vissa rabatter och pionerna har blivit undanträngda av jordärtskockor. Hon är lite besviken, samtidigt som en av hennes drivkrafter är att visa upp att trädgårdsarbete inte alltid är så mysigt och romantiskt som det kan verka.

– Det finns en bild av att det är en mysig grej som man gör med barnen iklädd lusekofta med en kopp chai-te. Kanske är det lite mungiga eller dragspelsmusik i bakgrunden. Ingen säger ”det här är hopplöst” eller ”den här växten är ful!”. Visst är det mysigt men jag vill visa upp fler bilder för att få en större variation och uppmuntra alla att hitta sitt sätt att utöva trädgård.

Trött på gullandet

Emily Bratt ville bli trädgårdsmästare redan som fyraåring och började bläddra bland morfaderns trädgårdsböcker och kartotek när hon gick på mellanstadiet. Nu har hon arbetat med trädgård i 20 år men det är först de senaste åren som svenskarnas trädgårdsintresse blomstrat på allvar. Storstädernas innergårdar fylls av pallkragar och koloniföreningarna lottar ut sina platser till hundratals köande.

Hon är glad att så många börjat odla på hobbynivå men önskar att trädgårdsbranschen och alla dess engagerade småföretagare ska få högre status, att folk skulle förstå att trädgårdsarbete är en profession och inte bara ett romantiskt mysande.

– Jag och några branschkollegor brukar säga att det inte finns någon bransch som är så ”gullifierad”. Så många klappar som man fått på huvudet när man suttit i rabatter genom åren och folk som säger ”åh, här sitter du med dina blommor”. Så tittar man upp och bara ” jag har gått på högskola i såhär många år för att få göra det här”.

Efter sju år på ön saknar hon vännerna i Göteborg och åker dit så ofta hon kan. Hon gillar att ha folk omkring sig och drömmer om att det ska öppna en vinbar inom cykelavstånd. Ändå har hon landat i att det är här hon vill vara.

– Jag tar hellre en drink i min fruktträdgård än på en uteservering på Linné, alla dagar. När mina påfåglar och indiska påfågelduvor flyger omkring är det som att leva i en saga.

LÄS MER: Jan Andersen sade upp sig för att leva eremitliv på en ö

 

Behöver du hjälp med trädfällning och är i Stockholms skärgård? Klicka här!